Du förstörde...

...min sommar, och mitt liv. Sättet du gjorde det på, sårade mig ännu mer. Jag blev så fruktansvärt ledsen, och hela mitt liv stannades upp i en vecka. Jag ORKADE ingenting, absolut inte att jobba. Jag fick sjukskriva mig. Jag hade ingen att prata med. Familjen hade precis åkt till Spanien och alla kompisar var borta. Eftersom att jag inte orkade jobba, så hade jag ingenting att sysselsätta mig med, vilket gjorde mig ännu ledsnare. Mamma försökte få mig till att gå till jobbet iaf (Sms:ade och ringde henne) även fast jag inte hade någon ork, hon tyckte att det var bättre att jag sysselsatte mig med något.

Egentligen så förstår jag inte att jag ens kunde vara tillsammans med dig. För du SÅRADE mig även när vi var tillsmmans, men det verkar du inte förstå. Gick aldrig att få tag på och festade hellre med kompisarna 2 dagar i rad, ist för att komma och hälsa på mig när jag trots allt var ledigt, eftersom att du jämt klagade på att jag jobbade så mycket.

Just nu känns det skönt att det tog slut när det gjorde det, men de första veckorna var jobbiga. Jag har insett vilken skitstövel du var, och ett jävla tjatmonster.

Och man säger förfan inte: "Ja, men vi kan ju vara kompisar iaf" till någon man precis sårat. Jag skulle aldrig vilja vara din kompis och det sa jag också. Härligt att du fått veta att jag tycker att du är en skitstövel och en utnyttjare, för det var vad jag kännde mig som.

OCH SEN GÖR MAN FÖR FAN INTE SLUT MED NÅGON 2 H. INNAN PERSONEN BÖRJAR JOBBET...

OCH JAG HAR BESTÄMT MIG FÖR ATT ALDRIG GRÅTA FÖR EN KILLE IGEN. DET FINNS SÅ MÅNGA, men endå har man bara en i huvudet. MEN DU SKA UUT!

Sorry, men jag behövde skriva av mig och det är ju endå min blogg.

Godnatt!

RSS 2.0